Studstest för tennisbollar: höjder, steg och resultat

Vad är det officiella studstestet för tennisbollar?

Internationella tennisförbundet (ITF) har testat studs på samma sätt sedan 1925. I testet för godkännande av bollar släpps en boll från 254 cm (100 tum) mot ett slätt granitblock, och återstudsens höjd mäts med video.

Allt är kontrollerat. Bollarna förvaras i 24 timmar vid 20 ± 2 °C (68 ± 4 °F) och 60 ± 5% luftfuktighet, och de kläms först så att varje boll börjar likadant. Det spelar roll, eftersom både värme och fukt ändrar resultatet.

För att godkännas måste bollens återstuds hamna inom intervallet för dess typ. Det finns fyra typer för vuxna, som vi går igenom i vår guide om tennisbollstyper.

Hur högt ska en tennisboll studsa?

Här är de officiella intervallen, plus vad de motsvarar från de två höjder du hittar på alla banor: nätets mitt, 0.914 m (3 fot), och nätstolparnas topp, 1.07 m (3 1/2 fot). Siffrorna för nätets höjd är vår egen uträkning, där vi skalat den officiella återstudsen efter släpphöjden. De tar inte hänsyn till luftmotstånd eller till att bollar studsar något bättre vid lägre nedslagshastighet, så en riktig boll kan komma upp lite högre från nätets höjd.

Barnbollar har egna, lägre intervall från 254 cm: grön 120 till 135 cm, orange 105 till 120 cm och röd 85 till 105 cm.

Så gör du studstestet hemma

Du kan komma nära labbtestet med ett måttband, lite maskeringstejp och en mobilkamera. Det svåraste är att läsa av toppen av studsen, och därför hjälper slowmotion-video.

1. Välj golv. Använd slät betong, en hardcourt eller ett stengolv. Undvik trä, matta, grus och gräs, som tar upp energi och ger en lägre avläsning.
2. Märk upp väggen. Sätt tejp på 254 cm (100 tum) från golvet och lägg till markeringar var 5:e cm eller var 2:a tum från 120 till 160 cm (47 till 63 tum).
3. Låt bollarna vänja sig. Låt dem ligga inomhus i minst en timme så att de håller rumstemperatur. Runt 20 °C (68 °F) är idealiskt.
4. Kläm varje boll några gånger i handen. ITF förkomprimerar bollar före testet, och det jämnar ut en boll som legat still.
5. Ställ upp telefonen. Lägg den på golvet eller en stol ett par meter bort och filma i slowmotion, med markeringarna i bild.
6. Släpp, kasta inte. Håll bollen med underkanten i höjd med markeringen på 254 cm och öppna fingrarna. Ingen knuff, ingen skruv.
7. Läs av bollens underkant i toppen av den första studsen i videon. Det är din återstuds.
8. Gör tre släpp per boll och ta mittenvärdet. Släpp sedan en ny boll av samma typ på samma sätt och jämför.

Vad ditt resultat betyder

Det officiella intervallet gäller nya bollar i ett labb. Ditt golv, ditt släpp och temperaturen flyttar alla siffran, så den mest användbara jämförelsen är din boll mot en ny boll på samma golv samma dag. Nivåerna nedan är vår tumregel, förankrad i ITF:s hållbarhetsgräns på 4.0 cm, inte en officiell skala.

Därför ändrar golvet resultatet

Labbet använder granit eftersom den knappt rör sig när bollen träffar, så nästan all energi som går förlorad kommer från bollen. Riktiga banor är annorlunda. Fysikern Rod Cross anger en vertikal studskoefficient på cirka 0.75 för en tennisboll på betong eller hardcourt, och 0.6 till 0.75 på gräs, beroende på gräset och jorden.

Grus är ett specialfall. Bollen gräver ner sig och trycks uppåt, så den vertikala studsen förblir pigg medan bollen tappar mycket fart horisontellt. Hur som helst är en bana inget granitblock. Därför ska du aldrig bedöma en boll enbart mot labbsiffran på ett mjukt underlag. Jämför den med en ny boll på samma ställe.

Temperatur och höjd över havet

ITF påpekar att höga temperaturer påverkar gummit och ökar studshöjden, och därför körs testet vid fasta 20 °C. Cross och Lindsey fann att bollar studsar mycket högre en varm dag än en kall, och av det skälet ansåg de att deras egna tester vid 73 °F (23 °C) inte kunde användas för godkänt eller underkänt. Vi har inte hittat någon pålitlig siffra för hur många centimeter en grad motsvarar, så testa båda bollarna vid samma temperatur.

Höjden över havet har en liknande effekt. En ingenjör på Wilson berättade för WTA att en vanlig boll på cirka 4000 fot (1219 m) eller högre studsar ungefär tre tum högre. Därför godkänner ITF en separat höghöjdsboll med ett lägre intervall för återstuds.

Studstestet i en enda siffra

Fysiker beskriver en studs med studskoefficienten, eller COR: bollens hastighet precis efter studsen delad med hastigheten precis före. Vid ett rakt släpp är den lika med kvadratroten ur återstudsens höjd delad med släpphöjden.

Om man räknar baklänges från de officiella intervallen får en ny typ 2-boll en COR på cirka 0.73 till 0.76. Det är vår uträkning, utan hänsyn till luftmotstånd. En boll med lägre COR behåller mindre av sin fart vid varje studs, och avstånden mellan studsarna krymper snabbare. Det går att höra, och det är idén bakom att mäta studs med ljud.

Vanliga misstag

• Att kasta ner bollen eller låta den rulla av fingrarna med skruv.
• Att blanda ihop topp och botten. Mät släppet och återstudsen till samma punkt på bollen. Underkanten är enklast.
• Att testa en kall boll från bilen mot en varm boll från huset.
• Att använda ett trägolv eller en matta. Båda ger lägre avläsningar än labbet.
• Att bedöma med blotta ögat på långt håll. Slowmotion-video är mycket mer pålitligt.

Gör det med telefonen

Om det låter för jobbigt att märka upp en vägg gör BallCheck studstestet med ljud. Lägg telefonen på golvet och släpp bollen från nätets höjd, så tidsbestämmer appen varje studs för att få fram COR och jämför sedan med en ny boll av samma typ. Premium visar också en uppskattad återstuds i det officiella testet för bollen, placerad på ITF:s intervall. Referensvärdena utgår från labbförhållanden, så släpp först en ny boll på din bana för att kalibrera. Den kostnadsfria webbversionen fungerar redan nu i din webbläsare.